The night falls prey to another sun



Åker buss genom ett regnigt Göteborg. Luften är kylig, hösten är på väg. Jag känner mig förkyld. Allt är som det brukar vara, men ändå helt annorlunda. I går fick jag mitt andra antagningsbesked, i kväll ska jag förklara vad det innebär. Först ska jag jobba några timmar.

Allt låter konstlat.. Jag skrev ett inlägg i går som jag sedan raderade, känns som att jag vill göra samma sak nu. Det känns framtvingat, fastän jag verkligen vill skriva. Nej, ibland får bloggen stå ut med ett konstigt inlägg som inte är logiskt. För jag är inte alltid logisk.

I'll read your eyes, you don't have to bother



Älskade Mutemath. "I would rather die holding one another. Your hand in mine, it's easier to suffer."

Sitter på bussen på väg till jobbet som jag tycker om så mycket. Börjar sent, hinner dricka två koppar kaffe hemma innan jag måste ge mig iväg. Uppskattar små saker, som att min grabb kommer och väcker mig innan han själv ska till jobbet. Fint är det.

Efter en jobbig eftermiddag/kväll i går så känner jag mig i dag lite bättre. Det går lättare att andas, även om jag vet att jag har en del saker att ta tag i, som egentligen får mig att vilja gömma mig under täcket.

Men så lyser solen ändå.

Born to gaze into night skies




I fredags började jag skriva på en text om hur skönt det är med helg när man jobbat hela veckan. Verkar som att jag njöt så mycket av helgen att jag glömde bort att skriva färdigt. Nu minns jag knappt vad jag gjorde i helgen. Bra? Dåligt? Kanske.

I går jobbade jag, första hela 8-timmarsdagen på länge, vilket ledde till migrän. I dag är jag här igen, men det känns bättre. Ingen huvudvärk. Jag sitter i personalrummet ensam, utan strumpor, för att jag kan. Lyssnar på The Shins och vill lite att hösten ska komma nu.