Fast i mörkret

För några dagar sedan läste jag en tweet från en kille som gör videor på YouTube, Markiplier. Jag har prenumererat på hans videor i något år nu och tycker om honom väldigt mycket. Hans tweet läste ungefär "något hemskt har hänt och jag kommer inte att kunna göra videor på ett bra tag". Självklart blir man orolig och undrar vad som hänt, men låter honom ändå få sitt privatliv.

I dag länkade han till en Facebook-post som förklarade vad som hänt. En kille som samarbetat med Mark hade hittats i sitt rum, där han försökt begå självmord. Han togs snabbt till sjukhus, där läkarna konstaterade att han fått permanenta skador på hjärnan och att han inte skulle överleva. Han dog i fredags.

Jag kände inte den här killen, jag har knappt sett några videor med honom. Ändå slår detta så hårt. Självmord är så mörkt. Så mörkt. Killens pappa hade också skrivit några rader i detta inlägg. Om hur han varit så glad för hur bra samarbetet mellan hans son och Markiplier verkade gå. Han avslutade smset till sin son med "Är du lycklig?", men fick aldrig något svar.

Självmord är så annorlunda, så speciellt. Det lämnar efter sig sådana chockvågor. Familj och vänner lämnas kvar med ingenting annat än frågor. Varför? Hur länge har han/hon mått dåligt? Kunde jag gjort något? Ibland vet man inte ens om att personen kämpar. Det är så fel!

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta inlägg. Det slog bara ner i mig så hårt när jag läste om Daniel i dag. Självmord är fruktansvärt och verkligen, VERKLIGEN inte okej på något sätt. Det är inte okej att en människa ser döden som den enda utvägen.

Hur mörk är ens värld när döden kommer som en befrielse?

♦ ♦ ♦

Här är en länk till Marks YouTube-kanal: https://www.youtube.com/user/markiplierGAME
Här är en länk till inlägget om Daniel: https://www.facebook.com/Cyndago/posts/744142055713238

 

Edit:
Här har ni en video som Mark lade upp där han förklarar varför han varit borta från YouTube och sociala medier och ja.. Jag låter den tala för sig själv.


COMMENT: