Mörkret

Detta inlägg skrev jag för några nätter sedan, men publicerade det aldrig för att jag tyckte allt lät så konstigt när jag väl läste igenom det. Nu har jag ändrat mig igen, så här är det!
 
Jag sover inte. Nätterna tar över, drar ner mig i sitt moln av mörker och tystnad. Det är okej, jag trivs i mörkret. Tystnaden på utsidan gör att allt ljud på insidan får mer plats, gör sig förstått. Allt detta låter mig utforska mina tankar och känslor på ett nytt sätt, ett sätt jag känner mig bekväm och hemma med. Jag är van vid mörkret och tystnaden, jag brukade höra hemma här, vad säger jag - det gör jag fortfarande. Men under ett tag har jag varit rädd, rädd för att låta mina tankar höras, rädd för att känna. Den rädslan börjar sakta men säkert att rinna av mig.

COMMENT: